Egnahemmens betydelse för samhället
Ur Ulla Wingårds artikel om Egnahemsrörelsen i Dagens Nyheter den 18
februari 1977.
|
Trygghetskänslan och rotfastheten är också ett av de intressen som samhället och
makthavarna har i småhusen. Så här tydligt beskrev det i Egnahemskommitténs betänkande
1901:
När arbetaren förvärvat eget hem på en ort, är han närmare fästad vid denna ort och det
arbete som där står honom till buds. Detta är av särskild betydelse för idkare av
jordbruk, som genom jordbruksarbetarnas benägenhet att dra sig till städerna eller
andra medelpunkter för industriell verksamhet ofta saknar nödvändig arbetskraft.
Villastäderna
Även för arbetsgivare som endast vissa tider behöver anlita tillfälliga arbetare,
kan det vara till väsentligt gagn att genom egna hem vid orten fästa arbetare som under
delar av året ägnar sig åt eget jordbruk, men övrig tid kan användas där deras
arbetskraft då bättre behövs, skrev kommittén och menade därför att egna hem med
lantbruk inte skulle vara så stora att man kunde försörja sig enbart på det.
Men egnahemmets roll var inte bara att säkra billig arbetskraft. Samhället
hade - och har - också intresse av att arbetskraften lever under "lugna,
förnöjsamhetsalstrande villkor".
Ungefär samtidigt med egnahemsrörelsen kom de första villastäderna, den högre
medelklassens egnahem. Industrialismen och de växande städerna gjorde villaförorternas
närhet till natur, friluftsliv och sport attraktiva. I tidens, broschyrer framhålls
också förekomsten av "grannar av god familj". Man ville skydda sina barn och ungdomar,
det var - och är - ännu ett välbeställt argument för den avgränsade, skyddade
familjebostaden.
Tillbaka till Index
|