Kvarnar i Stenslanda under 300 år
I Kinnevalds härads domböcker kan man läsa att tvist om
kvarnrättighet var vanlig under 1700-talet. Åren omkring 1820
gjorde domstolen häradssyn med domaren och halva nämnden i de
fall ägaren planerade att ersätta skvaltkvarnen med en hjulkvarn.
Då hade synerätten ett gediget beslutsunderlag. En lantmätare
hade gjort en teknisk utredning. Förteckning fanns över vilka
som anmält sig för att få råg och korn malet. Mängden
angavs i tunnor. Havre malde man tydligen på gammalt sätt. Vete
är inte omnämnt. Vattenflödet i den lilla Trängsledån
medgav att kvarnar kunde vara igång endast någon månad
om året. Det fanns en beräkning på förväntad
årskapacitet mätt i tunnor säd. Andra problem som avhandlades
vid häradssynen var risken för översvämningar på
grund av dammen och hur fisket påverkades. Liknande utredning gjordes
för sågkvarnar. Där beräknads kapaciteten i antal
kubbar. Den grupp gårdar som begärde få sina kubbar sågade
kallades såglag. När det gällde spannmål var namet mäldelag.
Som jag ser det så finns det fem skeden i byn Stenslanda
då det gäller böndernas sätt att producera mjöl
till hushållet och till djuren.
Skede 1.
Först var det egna skvaltkvarnar vid Trängsledån. Där
byggdes upp små dammar för att reglera vattentillgången.
Det var nog vanligt att två bönder samverkade om en damm. Fallhöjden
var vanligen inte mer än 1 á 2 alnar. Exempel: Se Stora Trängsled och Bosdammen.
Skede 2.
I början av 1800-talet kom hjulkvarnarna med högre kapacitet
och legomalning. Exempel: Se Stora Trängsled, Stjärnviks kvarn och Skjur.
Skede 3.
I mitten av 1800-talet kom torrläggningsföretagen då
vattenreservoarer som mossar och grunda sjöar dikades ut. En del av
de små vattenfallen löstes in av torrläggningsföretag.
Samtidigt utvecklades tullkvarnarna med bättre teknik. Bönderna
körde säden dit för förmalning. Statens upphörde
att kontrollera kvarnverksamheten.
Skede 4.
I slutet av 1930-talet fick gårdarna i Stenslanda elkraft. Då köptes bönderna gröpkvarnar och malde
själv fodersäden. Råg- och vetemjöl köptes i
livsmedelsbutiken. Mjölnaren i byn fick söka annan utkomst. Exempel: Se Gårdskvarnar.
Skede 5.
Omkring 1970-80 blev
det vanligt att säden transporterades direkt från skördetröskan
på fältet till stora torkanläggningar. Därifrån
transporteras säden till stora, centrala kvarnanläggningar och
djurägarna köper säckvis foder till djuren. Under ett mellanskede
fanns det på gårdarna sädesmagasin med spaltgolv och luftfläkt
för torkning av säd som skördetröskats.
De båda äldsta kvarntyperna som fanns i Trängsledån.
Bilden från boken Vattenkvarnar - en studie....
Tävelsås storskifte 1790. På kartan har illustrerats
två kvarnlägen i gränsen mot Stenslanda. De bör vara Kroksdammen och Stångegöl
Stenslanda storskifte 1789. På kartan har illustrerats tre
kvarnlägen.
