Stångegöl, kvarnställe i Stenslanda

Kvarnstället Stångegöl i Trängsledån

Kvarnfallen vid Bosdammen, Torparbron och Stångegöl i tingshandlingar
Enligt Kinnevalds härads dombok den 18 maj 1724, §48 hade Biskopinnan Wälborna Fru Maria Elisabet Lagerstierna instämt Daniel Jonsson i Stenslanda Södregård angående den kvarn han hade på Tävelsås Håkans- och Hovmansgårds ägor. Troligen gällde det plats vid Krokdammen. Flera vittnen hördes i ärendet.

Vittnet Oluf Håkansson, Stenslanda hade hört berättas att tidigare ägare till Södregård sålt kvarnrättigheten vid Bosdammen för några silverskedar och flyttat kvarnen till plats vid Torparbron. Där hade läget klandrats varför kvarnen flyttades till mitt för Lillegårds kvarn där den nu står. Andra vittnen hade liknande berättelser.

Daniel Jonsson säger sig alldeles vara okunnig om Södregård haft någon kvarn vid Bosdammen eller Torparbron. Han berättade vidare att hans farfader Sven Bosson mohl tillhopa med Lillegårds åboar på dess kvarn och sedan blevo de sams om att skilja husen åt så att i stället för det de bägge förr voro tillsammans om hela strömmen och hade hus på en sida flyttade Sven Bosson sitt hus till östra landet och gjorde 2:ne luckor på strömmen där en allenast var tillförande.

Utredning 1833 om tullkvarn vid Stångegöl
År 1833 försökte Jöns Stenstrand i Stenslanda förmå bönderna i byn att gemensamt med honom bygga en tullkvarn vid Stångegöl. Själv ägde han gårdsdelar i Norregård och Munkagård och ville att kvarnrättigheter flyttades över. Utan att rådfråga grannarna uppdrog han åt lantmäteridirektör Forsman att göra en teknisk utredning. Vid Spångegöl fanns ett gammalt dammfäste. Utredningen visade att fallhöjden kunde bli en aln och 11/12 tum om höjden på den gamla grundstocken behölls. Dammen beräknades bli 75 alnar lång. Det skulle inte bli någon påtaglig skada genom vattenuppdämning på angränsade mark om flodluckan hölls öppen mellan den 1 maj till mitten av oktober. Enligt Stenstrand skulle en tullkvarn vara en god ekonomisk investering.

De andra bönderna i byn var inte intresserade av projektet. Stenstrand krävde då att de skulle delta i kostnaden för utredningen. Därför stämde han dem till häradstinget. Där befriades de från kostnader. Ärendet gick vidare till Hovrätten. Utslaget blev det samma. I protokollen från tingsförhandlingarna får man en bild av hur kvarnärenden behandlades. De visar också att Stenstrand inte ansågs som trovärdig av grannarna.
Källor: oktobertinget 1833 nr 108 och nr 230 samt februaritinget 1839 nr168.

Utsnitt från storskifteskartan 1789 för Tävelsås. Den visar 2 kvarnfall som bör vara Krokdammen och Stångegöl.

Tillbaka till index