Kyrkan och kyrkogården kan räkna sitt ursprung från
medeltiden. I kyrkan finns bevarade föremål från
17- och 1800-talen. På kyrkogården kan man inte se många
minnen från denna tid. Det är herregravar
från Osabysläkten samt några gjutjärnskors.
Flygfotot från 1930-talet visar att kyrkogården då
hade en tydlig uppdelning i ett öppet grönområde på
kyrkans södersida eller framsidan och ett gravplatsområde
på norrsidan. På det öppna området framför
kyrkan kunde kyrkobesökarna träffas och spörja nyheter,
kom överens om arbetsbyte mm. På gravplatsområdet
norr om kyrkan träffades man för att vårda anhörigas
gravar. Begrepp som fondgravar och gravrätter fanns
inte vid den tiden.
Från 1930 till 2007 har hela kyrkogården ändrat karaktär.
Den tidigare allmänna grönytan framför kyrkan är
uppdelad i hundratals gravplatser. Där är nu välvårdade,
låga, breda gravstenar i ljus eller färgad granit
Vid nästan alla gravarvårdar finns det blommor och skylt
med texten "fondgrav", som upplyser om att kyrkan
vårdar graven. Det norra gravkvarteret, som 1930 sprudlade av
aktiviteter och var rikt på blommor ger nu en
dyster anblick med mossbelupna stenar som i en skeppssättning
från förkristen tid.
Skolhus på kyrkbacken
På kyrkbacken mellan kyrkogården och kyrkstallarna byggdes
1839 ett skolhus. Det ersattes omkring 1890
med ny byggnad vid tidigare strandlinjen. Kyrkstallarna revs på
1940-talet. En specialinriktad skoltomt intill
kyrkogården har efter hand tillskapats.
Gravkvarteren speglar tidsepoker
Planläggningen till strikta gravkvarter skedde troligen i slutet
av 1800-talet med dåtidens stadsplaner som
mönster. Man ser att gruppen med Osabygravarna inte helt kunnat
passas in i rutnätet. Den äldsta gravstenen
på grav som är anpassad till nya planen är nog Johan
Magnussons höga gravsten från 1898. Den finns i kv. A
vid minneslunden.
1800-talets sista del
De bevarade gravstenarna från 1800-talets slut är av gjutjärn
och finns i kvarteren C och D. På fotografiet
av kyrkan från omkring 1905 kan man se att det då söder
om kyrkan fanns enkla träkors. Troligen var de
flesta äldre gravarna då enbart kullar eftersom eventuella
träkors blivit rangliga och tagits bort. Det bör också
ha funnits några gravar med enkla allmogestenar. Om de funnits
så städades de nog bort när kyrkogården
omdanades till regelbundna kvarter.
1900-1925
Utformningen på gravstenar från omkring 1900 till omkring
1930 kan man se i kv. A.
På flygfotot från 1930-talet ser man att flertalet gravkullar
i den äldsta delen av kvarteret är utan gravsten.
Kanske man förr såg begravningsområdet mer som en
gemensam minnesplats där de döda hedrades än som
ett rutnät med privatägda gravplatser med rättigheter
och skyldigheter. I östra delen av kvarteret med gravplatser
från 1920-talets senare del är det tätt mellan gravstenarna
men även där kan man se enbart gravkullar.
De tidigaste gravstenarna är för personer i 20-40-årsåldern.
Några av gravstenarna förefaller vara tillverkade
av stenhuggare från orten.
1925-1950
De obeliskformade gravstenarna av svart granit blir allt mer sällsynta
under 1930- och 1940-talen då låga stenar
i grå granit börja användas. Alla gravar får
nu en gravsten. Denna förändring återspeglas i kvarteret
B.
Efter 1950
Under slutet av 1940-talet började kvarteren E och F söder
om kyrkan upplåtas för gravrätter. Dessa kvarter
var fullt utnyttjade under 1980-talet. Gravstenarna i dessa kvarter
är låga och breda av grå eller färgad granit.
Under 1980-talet började kvarteret C systematiskt användas
för nya gravar. Man kan nu skönja en övergång
till bli gravstenar med mindre strikta former.
Nytt 1930 är gammalt 2007
Fotografiet från 1930 visar Carl Stenlands gravsten och blommorna
vid denna. Man ser också hur miljön i omgivningen
såg ut. Mellan gravkullarna fanns det sandgångar. På
kullarna växte vinca och andra perenna växter. Det är gott
om blommor.
Fotot på samma sida från 2007 visar att många gravstenar
fortfarande finns kvar. Mellan stenarna är det nu gräsmatta.
På många av de gamla gravstenarna är det är svårt
att läsa namnen på grund av lava och mossa. Få personer
minns i dag de avlidnas utseende. Vid många av stenarna finns en liten
retsam skylt som anger att gravplatsen återgått till kyrkogårdsförvaltningen.
Kommer denna historiska del av kyrkogården att försvinna?
Inventering våren 2007.
Gravstenarna har fotograferats. Namn och årtal har förts
in i ett dataregister. För lägesuppgift har använts beteckningar
kyrkogårdsförvaltningens karta. Namn och årtal har avlästas
på fotografiet av gravstenen. Mossa och lava på stenarna
kan ha inneburit felläsningar.
I nedanstående tabell har sammanställts resultatet från
inventeringen samt befolkningsuppgifter från andra källor. Man
kan där se hur många gravstenar det finns kvar från
olika årtionden samt sannolikheten för att finna en gravsten
för en person som då avled.
