En vacker kyrklig högtidlighet egde i söndags rum i Täfvelsås, då församlingens sannolikt bortemot 400-åriga tempel första gången begagnades efter det fullständiga afslutandet af en omfattande tillbyggnad, restaurering och dekorering, hvarigenom den åldriga byggnaden jemte fördubbladt och för behofvet tillräckligt utrymme vunnits ett såväl inom som utvändigt prydligt utseende.

Kyrkan tillbyggd, nytt kyrktorn
Utom det att väggarna ansenligt förhöjts och nya, stora gjutjernsfönster insatts, har å östra gafveln en i norr och söder 52, i öster och vester 28 fot lång tillbyggnad med 8 fönster, så att den fintligt tillökade träbyggnaden nu företer den egendomliga anblicken af en moderniserad korskyrka. Yttertaket af spån är nytt, hvarförutom sakristian äfven nybygts i den rotunda, hvari det nämnda tillbygget slutar å östra gafveln. På södra långsidan är en ingång med en mindre tambur och vid vestra gafveln en annan entré i det under en senare tid med sjelfva kyrkan sammanbygda tornets nedre parti. Kyrkan har förut genomgått en genomgripande restaurering 1785, då på samma gång som Täfvelsås och Tofta församlingar äfven deras tempel sammanfördes.

Byggnadsdirektion, kostnader
Byggnadsarbetet har utförts af hr J Sundberg i Tegnaby Tofta, målningen i vacker gråmelerad tonfärg, för 712 kr af målaremästare Rosenberg Wexiö, och förgyllningen för 630 kr af hr Sandström dersammastedes. Löjtnant Hederstierna på Stiernvik har gjort ritningen till pelare och en vacker altarprydnad, hvaremot tvenne af annan person inom orten af ritningar åtföljda förslag till hela restaureringsarbetet förkastats af intendentsämbetet, hvilket utarbetat ett tredje förslag, som derefter af församlingen antogs. Den ännu brukbara, men i temligen starkt "i målbrottet" varande orgeln har reparerats och med en stämma tillökats af orgelbyggare Johansson i Hofmantorp. – Vackra ljuskronor af glas, af hvilka den ena skänkts af Carl Petersson i Limhult, pryda templet.
Byggnadsdirektionen har bestått af friherre Bennet å Osaby (ordförande), samt hemmansegarne Anders Nilsson i Täfvelsås Backag. (arbetsföreståndare), Gustaf Magnusson i Rinkaby, Sven Pettersson i Täfvelsås Södreg. Och Jonas Pettersson i Täfvelsås Rubbagård.

Hederstiernska gravkassan
Restaureringsarbetet, ehuru både prydligt och ändamålsenligt, har genom den klokhet, hvarmed det hela ordnats, blifvit för församlingen föga betungande. Samlade räntor af en donationsfond med namnet Hederstiernska grafkassan och ämnad till evärderligt underhåll af nämnde familjs grafplats, men bra nog frikostigt tilltagen, ha räckt till orgelns reparation, altarprydnader, nummertaflor m.m., och för övrigt har kyrkokassan godt stått bi vid de till en summa af 9 á 10,000 kr. Uppgående kostnaderna, så att sockenbornas direkta bidrag inskränka sig till ett ringa antal karl- och kördagsverken samt några andra högst obetydliga naturaprestationer.

Då friherre Bennet af kommenderingar i tjensten varit förhindrad, har tillsyn öfver arbetet utöfvats af hrr häradshöfding och löjtnant Hederstierna å Stiernvik.

Biskop Andersson
För att göra dagen så högtidlig som möjligt hade biskop Andersson anmodats, att vid den till detta tillfälle avsatta pastoratsvisitationen anknyta ett föredrag syftande på templets restaurering, en sorts invigningstal, fast något egentligt sådant ej kunde ifrågakomma, då kyrkan ej var nybyggd.

2500 besökare vid återinvigningen, kvävande trängsel
Från altaret, omgifven af 15 prestmän från Kinnevalds och angränsande kontrakt, höll också hr biskopen för den stora och delvis långväga menigheten – hvilken, då den till qväfvande trängsel fyllde såväl kyrkan som en stor del af kyrkogården, ej torde kunna räknas till mindre än 2,500 personer – ett af sina vanliga, kanske hellre ovanliga, till formen helgjutna, till innehållet kärnfulla, af kristligt allvar uppburna tal öfver text hemtad ur Davids 84 ps: "Huru lustiga äro dina boningar, Herre Zebaot etc".

Indelande sitt föredrag efter de "Sela", som skiljer nämnda psalm i tvenne afdelningar, tolkade tal. Först glädjen öfver en fridsboning, der den kristne, fri från fiendtligt öfverfall, fick icke allenast bo, utan ock sjunga ut sin fruktan och sitt hopp, sitt tack och sitt lof. Menniskan blir aldrig hernere så helt och hållet ande, att hon kan undvara ett synligt, af händer bygdt Guds hus såsom en afbild af de herrliga boningarna derofvan. Derifrån trängde bönen, derifrån klingade sången starkare och varmare än annars, ty om Herren, enligt sitt löfte, bör hvar två eller tre äro församlade i Hans namn, huru mycket mera skall Han ej höra hundradens och tusendens samfälda bönesuckar och lofsånger. Det är derföre fara värdt, att den som heller vill möta sin Gud på hvarje annat rum än i Hans eget tempel, antingen icke har någon upprigtig längtan efter detta möte eller ock lider af förvillelse och andligt högmod. Det vore godt om våra egna boningar kunde få rätt mycket med af templets helg, men icke gjorde de derför templet öfverflödigt; tvärtom visade erfarenheten att de som mest under veckan sysselsätta sig med sin Gud i bönen, ock vore de som mest värderade söndagen i Herrens gårdar.

I föredragets andra afdelning talades om saligheten hos de troende pilgrimer som af hjertat vandra efter Gud, och af hvilkas tårar på vägen skulle blifva mägtigt uppvällande källor och hugsvalande serlaregn, samt till sist, i tredje afdelningen, om Gud sjelf, och huru den ringaste tjenst hos honom vore för mer än den eljest yppersta ställning.

Efter det utförliga föredrag, hvars hufvudgrunder vi här flygtigt antydt, hölls högmessogudtjenst, dervid kyrkoherde Carlsson i Wederslöf och domkyrkoadjunkten Lengqvist i Wexiö förrättade altartjensten, samt kyrkoherden på stället, Heldt, som till ingångsord valt Jobs bok 19:14, på ett godt och texttroget sätt predikade öfver ämnet: "Vår pligt att ej förgäta vännerna i nöden."

Biskopsvisitation
Vid härefter anstäld visitation föredrogs först pastors embetsberättelse, af hvilken, jemte åtskilliga statistiska uppgifter, utan intresse för en större allmänhet, i hufvudsak framgick, att det andliga tillståndet inom församlingen är i allmänhet tillfredställande och godt samt ostördt af slitningar och oroliga tendenser.

15 präster håller kristendomsförhör
Visitationen afslöts med bland menigheten anstäldt kristendomsförhör af de närvarande assisterande presterna. Dessa voro: domprost Wetter, kontraktsprost Welander, kyrkoherdarna Heldt, Bergdahl, Widerström, Carlsson, Tidander, Låftman och Samuelsson, konsistorienotarie Sundberg, domkyrkoadjunkt Lengqvist, komministrarna Heldt, Collander och Wijkmark samt pastorsadjunkt Rosenqvist.

Medhavd matsäck åts på kyrkbacken
Den stora menigheten förhöll sig exemplariskt såväl under gudtjensten som efteråt, då de många, som från Wexiö och andra håll till fots företagit dagens kyrkofärd, lägrade sig ute i det fria och njöto af medförda munförråd. Vädret var hela dagen det gynnsammaste.

Redan på morgonen hade i den gästvänliga prestgården gifvits frukost för presterna och deras familjer samt en del långväga resande m. fl. Men till middagen hade kyrkoherde Heldt ytterligare inbjudit en mängd sockenbor samt andra gäster från när och fjerran, så att utrymmet i det gammaldags herdetjället var hårdt nog anlitadt, hvilket dock betydde mindre, då såväl välfägnaden som välviljan voro desto rikligare.

Middag med högtidliga skålar i prästgården
Skålarnas rad började med en för biskop Andersson, föreslagen af värden, som med rörelse erinrade om många gamla gemensamma minnen och den glädje närmast ortens presterskap känt vid återbördandet såsom stiftchef af honom, som varit en prydnad för både skola och kyrka. I sitt svar återgäldade hr biskopen de välönskningar, hr H. Anknutit till dessa erinringar, med uttalande af den förhoppning, att kyrkoherden i Täfvelsås ännu länge måtte få såsom hittills redligt och nitiskt verka på sin plats. – Vidare utbringade värden skålar; för domprost Wetter, som på sitt kända, hjertevarma sätt tackade för hyllningen; för sina gamla studiekamrater, af hvilka flere voro härvarande, och hvarpå bankdirektören, doktor Johansson svarade; för Täfvelsås församlig och kyrkobyggnadsdirektionen, som besvarades af friherre Bennet, samt till sist för damerna, som i saknad af nödig emancipation och lämplig målsman måste nöja sig med värdens förtroende till deras tysta erkänsla.

Samqvämet fortsatte till fram på aftonen med glädje och gamman, och gästerna hade synbarligen mycket svårt vid att bryta det glada laget.

---------

Prästgården troligen omkring 1910.

Beskrivning av bebyggelsen, ur laga skiftet 1874-78 för Tävelsås by; akt 07-TÄV-35. Sid 98
Nr 1 Prestgården
Nr 1 Korps de logi af trä, brädfordradt och rödfärgadt, 53 fot långt, 28½ fot bredt och 18 fot högdt under tak af hyflad spån, i 2:ne wåningar, fördelade och inredda, den nedre till 4 rum, kök och förstuga, samt den öfre till 4 rum och förstuga, äfvensom åtskilliga garderober. Huset har 2:ne grundmurar med en öppen spisel och 8 kakelugnar, alla rummen och förstugorna äro tapetserade samt fönster och dörrar bestrukna med oljefärg, allt i godt stånd.

Nr 2 Sädesbod af timmer, rödfärgad, 24½ fot lång, 20 fot bred och 12 fot hög, på stenfot, under tak af hyflad spån på läkter, huset är fördeladt i 2:ne våningar, deraf den nedre är inredd till visthusbod och den öfre till spannmålsbod, med fasta bingar; allt i godt stånd.

Nr 3 Wisthusbod af timmer, brädfordrad och rödfärgad, 21 fot lång, 15 fot bred och 11 fot hög, under tak af hyflad spån, fördelad i 2:ne våningar, deraf den nedre är inredd till visthusbod och den öfre till spannmålsbod med fasta bingar; allt i godt stånd.

Nr 4 Brygghus af timmer, rödfärgadt, 24 fot långdt, 18 fot bredt och 10½ fot högt, under tak af hyflad spån, huset har en grundmur, med en öppen spisel och en inmurad panna, i godt stånd.

Nr 5 Drängstuga af timmer, brädfordrad och rödfärgad, 32 fot lång, 19½ fot bred och 12½ fot hög , under tak af näfver och torf, fördelad i 2:ne våningar, deraf den nedre innehåller 2:ne rum och förstuga, samt den öfre likaledes 2:ne rum med förstuga. Huset har en grundmur med 2:ne öppna spislar, en jern- och en kakelugn, 4 rum äro tapetserade och allt i godt stånd.

Nr 6 Ladugårdsbyggnad byggd af timmer, dels af stolpvirke och bräder, rödfärgad, 121 fot lång, 30½ fot bred och 13 fot hög, under tak af hyflad spån, fördelad och inredd till fähus samt loge och sädeslador, i godt stånd.

Nr 7 Stallbyggnad, nybyggd, af timmer, rödfärgad, 26 fot lång, 24 fot bred och 12 fot hög, under tak af hyflad spån, wid södra ändan är tillbyggd en wagnbod och wid den norra är äfven tillbyggdt (gödstan), fårhus och wedbod, allt af stolpvirke och bräder, rödfärgadt, 95 fot långt, samt i lika bredd och höjd med stallet, under tak af hyflad spån; i godt stånd.

Nr 8 Oxladugård af timmer, rödfärgad, 26 fot lång, 24 fot bred och 12 fot hög, under tak af hyflad spån, inredd till fähus, loge och sädeslada samt höskulle, allt i godt stånd.

Nr 9 Hemlighus, vid wästra gafveln af wisthusboden, byggdt af timmer, rödfärgadt och i godt stånd.

Nr 10 Svinhus af timmer rödfärgadt, 25 fot långt, 11 fot bredt och 8 fot högt, på framsidan, under tak af hyflad spån; igodt stånd.

Nr 11 Källare, en på gården byggd af sten med brädtak och öfverbyggnad af timmer med spåntak och en i gerdet, östan på gården, äfenledes byggd af sten med trätak och öfverbyggnad af timmer, under spåntak; båda i godt stånd.

Nr 12 Brunn, 3 stycken med kar och hissinrättning; alla i godt stånd.

Nr 13 Trädgård med 24 stycken trädgårdsland och 72 stycken fruktträd, samt en större mängd bärbuskar; allt väl ordnadt och i godt stånd, hvarförutom äfven finnes åtskilliga större prydnadsträd planterade.

Åter till index