Solberget med ättestupa och offerkälla.
Det mest sannolika läget för Solbergskällan.
Texten Sbk 1886 ifylld med gul färg. Gropens djup 0,4 m. I dess botten gick det lätt att tryck ned ett järnspett ytterligare en halv meter. När parken anlades kan det ha skett en betydande utfyllnad så att själva källan ligger på en lägre nivå - kanske ett par meter. Foto 2000.
Om Solberget med källan fordom varit en kultplats är det troligt att dåtidens arrangörerna anpassat marknivån mm för ceremonier och en grupp deltagare.
Lantmäterikarta som visar markanvändningen 1848. På kartan har markerats
hällristningen (1),
Offerkällan? (2), Tors ättestupa (3) och platsen där vattentorn byggdes 1889.
Vattentornet byggdes 1887. Staden bör ha köpt marken av Paul Solbeck 1885-86. När det byggdes bör flera hundra kvm av bergstoppen plansprängts.
Uppfyllnade med jord gjordes runt byggplatsen och som tillfartsväg. Avrinningsförhållandena
från bergstoppen förändrades radikalt.
Lantmäterikarta som visar markanvändningen 2002. På kartan har ritats in det antagna
läget för offerkällan. Man ser också gångar som kan vara anlagda på 1880-talet.
Thors ättestupa. Foto mot norr. Foto 2000.
Om där i forntiden varit en kultplats är det troligt att dåtidens arrangörer anpassat
marknivå mm för besökarna och ceremonier.
Fornminnesföreningens besök 1870.
Svenska fornminnesföreningen med en rad prominenta personer hade sitt årsmöte i Växjö den 1-3 juni 1870. Då gjordes studiebesök på ett tiotal platser i staden och i dess omgivning. En av platserna var Solberget med sin ättestupa och offerkälla. Ansvarig för arrangemangen i Växjö var den kände folklivsforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius.Hur ser ättestupan ut idag och kan man återfinna offerkällan? Några historiska ledtrådar finns.
Linnés beskrivning av Solberget 1741.
När Linné besökte Solberget den 25 maj 1741 blommade där hägg, slån, björnbär, liljekonvalje och kattfötter. På östra sidan om berget såg han ättestupan, som han kallar "Dödsprånget". Han skriver inget om offerkällan.
Wieselgren i Ny Smålands beskrivning 1846.
Solberget uppgives av en enhällig sägen som en ättestupa. Den kallas Dödspringet. Liksom från Tarpeiska klippan i Rom nedstörtade man även missdådare därifrån. Offren ansågs ofta oskyldiga. En sägen om nerrullad spiketunna har släktskap med visan om liten Karin. De nedanför uppvuxna träden ha uppskjutit ur de nedstörtades hjärtan. Maden nedanför heter Konungsmaden.På berget är en offerkälla, däri väl pengar finnas, men tages ej: "ty då får tagaren den plåga, som offraren miste".
Karta från laga skiftet 1848 av Hovs by.
Kartan visar att marken runt Hovsberg till stor del var åker. Namnet Solberget har användes för ett stort område och karttecknet "berg" för två ganska stora delområden. Troligen hade Solberget en ganska plan, kal bergstopp eftersom människor kunde samlas där. Regnvatten rann utför slänterna och kunde samlas upp i fördjupningar. En större fördjupning var kanske Solbergskällan, som då hade tillflöde från en några hundra kvm stor bergyta. I området finns ingen fornlämningsmarkering. Om antagandet om en kal, hög bergstopp är riktig så var Solberget unikt för växjöbygden.
Hofsberg från söder c:a 1890. Oljemålning av AG Fagerholm. Tavlan tillhör Växjö kommun.
Parkanläggning under 1880-talet.
Hovsberg med Solberget ägdes 1882-1901 av patron Paul Solbeck. Under hans tid fanns där en handelsträdgård och på Solbergets norra och östra sluttningar anlades bersåer och vackra gångstigar.Solbeck deltog flitigt i stadens sällskapsliv och bör väl ha känt till berättelserna om ättestupan och offerkällan. På en berghäll ovanför en liten fördjupning i marken finns inhugget inskriptionen Sbk 1886. Det året påbörjade byggnadsarbetet med vattentornet. Namnet Sbk kan vara underfundigt och både syfta på Solbecks namn och på Solbergskällan. Hans park var på väg att få en attraktion mindre.
Kjellmark inventerade offerkällor 1920.
"Källan är en större urholkning i berget, som efter regn blir med 1 m. vattenfylld och för övrigt sällan är alldeles tom. Den ligger strax ovanför den s. k. ättestupan nära vattentornet. Av trovärdiga personer har jag hört uppgivas, att mynt hittats där. Förekomsten av en offerkälla här passar gott ihop med den strax norr därom belägna gravlunden med högar, säkerligen från slutet av hednatiden.Å andra sidan visa de i västra sluttningen av berget förefintliga hällristningarna, liksom även namnet på berget, att här varit platsen för gammal kultutövning åtminstone sen bronsåldern."
Utsnitt från karta över Hovs villasamhälle, daterad 1928. På kartan kan man se
Hovsbergs handelsträdgård med växthusen och fastigheten med vattentornet.
Hela kartan finns på Växjö bibliotek.
Inventering år 2000.
Sedan inventeringen 1922 har den förändringen skett att ett nytt vattentorn byggts omdelbart öster om det gamla. Det är knappast troligt att källan låg så nära gamla vattentornet att den byggts över. Ovanför källan bör finnas kala berghällar med sluttning som leder vattnet till denna.Sammanväger man ovanstående uppgifter får man bäst överensstämmelse med gropen nedanför berghällen med inskriptionen Sbk 1886. Gropen är ungefär 2,0 x 1,5 meter, lövfylld och 0,4 meter djup. I dess botten gick det lätt att tryck ned ett järnspett ytterligare en halv meter. Vid inventeringen hösten 2000 var det torr väderlek och inget vatten fanns i gropen. Marken väster om, och uppströms, bergknallen med inskriptionen har inte undersökts. Det skulle gå att avväga berghällarna ovanför bergknallen och fastställa avrinningsförhållandena och då få fram om flödet samlas till en bestämd plats. (Se Kjellmarks beskrivning ovan)
Stadens kulturnämnd borde se till att det görs en arkeologisk undersökning av Solbergsområdet innan schaktningsarbete påbörjas för ny bebyggelse. Man vet inte vad som döljes under vägar, parkeringsplatser och andra utfyllda ytor.