Karin lyfter på cementlocket till Sankt Sigfrids källa i Sankt Olofs gärde.
I bakgrunden Östrabo. Under 1800-talet använde växjöborna de mer folkliga namnen
Biskopsgärdet och Biskopskällan. Foto 2003
Miljön med det naggade cementlocket är annorlunda än den biskop Tegnér beskriver i dikten Kronbruden 1840-41: och med band, stod smärt som en ungmö nära den källan, där förr Sankt Sigfrid döpte. |
Sankt Sigfrids källa under 300 årUrsprungligen var det en naturlig källa, som troligen tidigt fick stensatta kanter. För att skydda vattnet från föroreningar, underlätta vattenhämtning med ämbar och öka vattenvolymen har den under 1800-talet varit utbyggd till brunn. När en stor brunnen inte behövdes längre byggdes den om till en mindre brunn för drygt 100 år sedan. Den finns fortfarande kvar men är torrlagd.Under förkristen tid hade källan och de intilliggande gärdena andra namn. Kanske med anknytning till några av dåtidens gudar, exempelvis Frej och Tor.
Så länge marken tillhört biskopsgården har källan, liksom andra anläggningar på
gården, brukats och vårdats av biskopen. Han överlät 1876 brukandet av källan till staden.
1708. Kopparstick som visar Sigfridskällan |