Ur beskrivningen av bebyggelsen vid laga skiftet, läget 1915:
3/32 mtl Västra Munkagård, äges av Pet Mag Johansson har följande åbyggnader:
1. Mangårdsbyggnad i en våning av timmer, brädfodrad under tak av papp, 11 meter lång, 6 m bred och 2,9 meter hög, under källarvåning med cementerat golv, en inmurad kokspis och bakugn, inredd med 2 ne rum och kök samt förstuga, en kakelugn; å vinden är inredda 2ne rum med kamin, tillbyggnaden av timmer under papptak 4,2 meter lång, 3,8 meter bred och 2 meter hög använd till (vedbod); allt i mycket gott skick.
2. Slaktbod av stolpar och bräder under halmtak, 7,5 meter långt, 4,5 meter brett och 2,4 meter högt; i försvarligt skick.
3. Ladugårdsbyggnad av stolpar och bräder under halmtak, 16,3 meter lång, 6,5 meter bred och 3,1 meter hög, inredd till fähus, loge och lada, sädesbod och vagnbod, därbredvid tillbyggt avträdeshus; i bristfälligt skick.
4. Gödselskjul av stolpar och bräder; i sämre skick.
5. Del i brunn.
6. Trädgård med 8 fruktträd, 8 prydnadsträd och diverse buskar. (litt Ac på kartan)

Ur Stenslandaboken sidan 76 om lanthandel av Svea Stenland. Munkagård (Villas).
Här fanns en familj i slutet på 1800-talet, samma släkt bodde där till 1966, tror jag. Ägare var Petter Magnus Johannesson, kallades Petter Magnis. Hustrun hette Inga Maria, "Mia", de hade många barn. Mia hade en handel med det nödvändigaste som behövdes för dagligt bruk. Kaffe, gryn, mjöl, socker, jäst, snus och tobak och storsillen som man har hört sina förfäder berätta om, den stora feta, islandssillen, som de kunde köpa för fem öre styck, det var tider det. Så fanns det bröstsocker i bit som de fick nypa sönder själva.
Min far var där för att handla en kall februarikväll 1903. Då han kom på det vi kallar Åsarna, såg han ett eldsken, han tänkte då, det måste vara hemma det brinner. Det var det också, boningshuset brann ner till grunden.
Lite längre fram i tiden började sonen, Vilhelm Pettersson handla med boskap, som han slaktade. Han hade även egna charkuterivaror, han körde en runda mot Kalvsvik. På lördagarna körde han med häst till Växjö, där han hade försäljning från en torgvagn fram till 1953. Då kom en salmonellaepidemi, därmed var det slut med all charkuteriförsäljning på torget i Växjö.

Ur Stenslandaboken sidan 85 om hantverkare av Svea Stenland, Munkagård.
Ägaren till den lilla gården hette Petter Magnus Johannesson född 1849, gift med Inga Maria Staffansdotter (Samuelsdotter?) född 1852. Peter Magnus sysslade med snickeriarbete, han gjorde likkistor åt traktens döda, detta höll han på med långt in på 1900-talet. Han gjorde även möbler och redskap.
Carl Emil Pettersson i Munkagård fick en trähäst av honom i slutet av 1800-talet. Han ställde även upp när någon var död i bygden med att sjunga och läsa ut liket (utfärdsbön). Han hade en vacker stark röst, som hördes vida omkring. Sångbegåvningen har gått i arv i generationer efter honom.
Till Register