Ur Stenslandaboken (sidan 205), avskrifter från husförhörslängder.

Ur Nordkvists torpbeskrivning i Stenslandaboken sidan 154: Åsen.
"Vi går några meter åt söder (från Åsen-Lyckebo) och kommer till en backstuga på motsatt sida om vägen. Även denna heter Åsen. Den beboddes på 1800-talet av Anders Jonasson med hustru Ingrid. Denne man var skräddare till yrket. De levde till något av de sista åren på 1880-talet.
En änka, Kristina Magnusson (bör vara Jonasdotter), med fem minderåriga barn flyttade dit. De kom från Allatorps kvarn, där mannen varit mjölnare. Hon var dotter till den Jonas Bengtsson, som vi beskrev från den förra Åsastugan.
Därför kallades hon av sina jämnåriga för Bengsa Kristinan. I det nödläge, som hon var, blev hon erbjuden församlingens hjälp till sina barn, men på grund av lite högfärd, vägrade hon att taga emot detta, utan satt i sin vävstol, och barnen kring lådbordet (satte samman tändsticks-askar). De arbetar flitigt och det gick bra. Det ändrade sig fort till ett välbärgat hem. Äldsta dottern utbildades sig till sömmerska och sedan lärde hon sina två systrar. Två bröder, som var yngre, lämnade också lådbordet och slog sig på kaninavel tills de var konfirmerade. Då begav de sig från hemmet och tog plats som kypare. Jag tror inte jag tar fel, om jag säger, att den äldste av dessa var den förste Tävelsåsbo, som ägde cykel.
Omkring stugan var ett skäppland jord vilande på grusåsen. Grödan bestod av potatis på en hälft och korn på en. Av denna gröda föddes en präktig julgris upp. Det var alltid ett litet mjölknyte på vänstra sidan om Kristina, när hon gick hem från sina färder.
För jorden erlades 12 kvinnodagsverken. Det var på den tiden då dagspenningen var 33 öre för potatisplockning. Flickorna gick under namnet Åsa-flickorna. Det var alltid gott om besök i stugan i synnerhet om kvällarna. Även pojkarna hade ett gott hem där. De kunde få roa sig med kortleken. Därefter kunde det även bli en omfamning. De som vid denna tid var bosatta i Tävelsås, Stenslanda och Djura Nöbbele har haft mycket roligt i detta hem.
År 1899 tyckte de båda äldsta flickorna, att det var lite för enkelt att bo i denna stuga. De flyttade därifrån och bosatte sig i Ingelstad. De var mycket anlitade i sitt yrke. Yngsta dottern var förutom sömmerska även strykerska av den tidens stärkkragar. Hon stannade kvar hos modern något år. Sedan ingick hon äktenskap och flyttade därifrån. Kristina gick fort nog ur tiden. Stugan togs bort mellan 1905 och 1910."
Till Register