Ur Stenslandaboken (sidan 199), avskrifter från husförhörslängden.

Ur Nordkvists torpbeskrivning i Stenslandaboken sidan 149: Nyhult
Vi går några hundra meter in i skogen (från Stenlyckorna) och till en mossodling i östlig riktning, och kommer till ett torp, som heter Nyhult. Dess odlare och bebyggare var Johan Magnusson med hustru Maria. Denne man hade i sin ungdom levat livets glada dagar. När han skulle slå sig ner, hade han ingen annan bostad än en koja av ris och jord. Denna var belägen öster om vägen ungefär mitt emellan Åsen och Nyhult. Den kallades av jordägaren för Rommet. Därför kallades han för Johan i Rommet, så länge han fanns här på jorden. Han hade tjänstgjort som brännmästare vid bränneriet i Norregård. Vid dess nedläggning vid 1850-talet började han sitt odlingsarbete och byggde hus. Nu inställde sig sparsamheten. Dessa båda makar förde ett mycket strävsamt liv under sin återstående livstid. Johan Magnusson var mycket liten till växten men likväl god i sitt arbete. Bönderna brukade skämta med honom och kalla honom för "Filikomissherren". Om de hade något arbete i skogen i närheten av hans hem, så bjöd han gärna in dem på kaffe och våfflor, och så fick de en sup. Brännvinet förvarades i en butelj av mycket mörkt glas. De brukade kalla den för den svarta buteljen. Det var alltid samma höjd i den. När de kom ifrån honom och var för sig själva, brukade de resonera om, att Johan Magnusson skaffat sig ett bra förråd under sin bränntid, eller hade han någon apparat, så att han kunde tillverka så fort han behövde mer brännvin.
Ja, de höll på med sitt arbete tills krafterna var slut. De hade inte orkat tröska sin skörd, utan bönderna hade begivit sig dit med ett dragtröskverk och "trask" (tröskade) av deras gröda. Medan detta arbete pågick, avled hustrun. En i Väckelsång bosatt dotter kom hem och ombestyrde begravningen. Hon tog fadern med sig till sitt hem. Huset försåldes på auktion 1890 jämte den del som var kvar av kontraktet.
Ny ägare på Rommet (bör vara Nyhult) blev Frans Öster med hustru Hanna. Denne man "yrkade" handel med slaktdjur som binäring. 1898 var kontraktet slut. Bönderna antog jorden själva, men ägaren av husen bodde kvar någon tid. Därefter stod de tidvis tomma, tidvis var där hyresfolk till ett gott stycke in på 1900-talet, då de revs."
Till Register